Träpanel är idag ett extremt vanligt fasadmaterial i Sverige, men det var först under de senare decennierna av 1800-talet som vanligt folk fick råd att använda sig av träpanel. Innan dess sattes träpanel bara på dyra hus som tillhörde de bättre bemedlade invånarna.
Exempel på olika träpaneltyper för ytterväggar
Panel på förvandring
Panel på förvandring är en enkel typ av vågrät panel där den övre brädan överlappar den undre.
Spontad panel
Spontad panel innebär att varje panelbräda har en utstickande del (fjäder) och en utskårad del (not). Fjädern passas in i noten på nästa bräda, och så vidare.
Det finns många olika sorters spontad panel. Den enklaste varianten är slätpanel. Vill man ha något mer avancerat kan man till exempel välja fasspontpanel, en fasad spontad panel som bland annat går att köpa i varianterna kälspontpanel, fasad enkelfas och liggande fassspontpanel. För den som är ute efter ett mer stockliknande utseende rekommenderas stockspontpanel, som består av rundade brädor som är spontade.
Lockpanel
Lockpanel är en lodrät panel av ofasade brädor. Man sätter upp de undre lagret (bottenbrädorna) med jämna mellanrum och täcker mellanrummet och en bit åt sidorna med det övre lagret (locket). Detta har sedan 1970-talet varit den mest frekvent förekommande lodräta träpanelen på svenska ytterväggar.
Locklistpanel & Lockläktspanel
Dessa träpaneler påminner om lockpanelen, men istället för att använda fullstora paneler som lock använder man sig av tunna lister eller läkt.
Okantad panel / Vankantad panel
Vankanten är den del där man ser stockens rundning på ena eller båda sidorna. Vankantad panel / okantad panel utgår ifrån denna typ av rustika bräda och sätts upp som vanlig lockpanel. Panelbrädorna är inte jämna utan smala i ena änden, vilket man löser genom att sätta den smala änden upp på första brädan, smala änden ned på andra brädan, och så vidare. (Eller motsvarande till höger och vänster om man gör vågrät okantad panel.)
Okantad panel var förr i världen vanlig på ekonomibyggnader på landsbygden, såsom lador och bodar. Numera är det ovanligt med okantad träpanel.
Spånpanel & Pärt
Spånpanel består av spån som är kluvna, sågade eller hyvlade för hand. Förr användes spånpanel ofta när man gjorde tak, men det förekom även att man satte spånpanel på väggar.
Pärt (även känd som stickor/spiller) är en variant som är smalare än vanliga spån. Generellt sett användes den kraftiga spånpanelen oftast på kyrkor och andra tämligen påkostade byggnader, medan privatbostäder hos allmogen oftare fick pärtväggar.
Slätpanel
Slätpanel är tänkt att göra så att husets fasad påminner om det på ett stenhus. Slätpanel använder sig av omsorgsfullt kantade, falsade eller spåntade brädor. Eftersom det krävs en stor arbetsinsats för att få brädorna tillräckligt släta blir de dyra i inköp och slätpanel används traditionellt endast på rejält påkostade hus.
Svensk träpanel på 1700-talet
Att klä hus med träpanel började under 1700-talet bli vanligt på både herrgårdar på landsbygden och på högreståndsbyggnader i städerna i Sverige. Det var inte förrän betydligt senare, när vattendrivna sågverk hade börjat bytas ut mot ångdrivna diton, som träpanel blev tillräckligt billigt för att människor som inte tillhörde de övre samhällsskikten skulle ha råd med det.
När svenska herrgårdar och påkostade byggnader i städerna fick träpanel under 1700-talet var det stenarkitekturen som stod som förebild. De träpanelsklädda husen fick bland annat pilastrar, fönsterfoder och profilerade lister som påminde om de man kunde se på stenhus. Själva panelen var normalt lodrät, med lockbrädor eller lister fastspikade över skarvarna. De underliggande brädorna hade samma form som stocken och var alltså inte jämna utan smalnade av i ena änden. När man satte fast dessa brädor växlade man så att varannan bräda var smal upptill och varannan bräda var smal nedtill.
Svenskt träpanel cirka år 1800-1850
Kring sekelskiftet mellan 1700-talet och 1800-talet började man i Sverige använda sig av hela slätade spontade paneler. Återigen hämtades inspirationen från stenhusen, och precis som tidigare var det bara beställare med rejäl budget som kunde kosta sig på nymodigheten. Nu började man även experimentera med vågräta paneler som man försökte få att påminna om skiften i en stenfasad.
Svenskt träpanel cirka år 1850 – 1900
Ungefär i mitten av 1800-talet började enklare svenska bostadshus, såsom torp och gårdar, få träpanel på sina liggande timmerstockar. Till att börja med var det framförallt knutarna som fick träpanel på sig, eftersom man hoppades på att kunna skydda stockens ändar från att dra in fukt och drabbas av röta. Så småningom blev det populärt att sätta träpanel på resten av huset, och även då handlade det mycket om att skydda timret snarare än att leva upp till något visst estetiskt ideal.
Att träpanel blev en ekonomisk möjlighet för allmogen berodde på att sågarna hade utvecklats från små vattendrivna verksamheter intill forsarna till ångdrivna industriella sågverk med betydligt högre produktion som kunde pressa ned priserna. De första ångsågarna började dyka upp kring år 1850, och under 1870-talet och 1880-talet slog de igenom på bred front.
Offerbräda
Träpanelen avslutades vanligen med en vågrät bräda, en så kallad offerbräda. En träpanel är extra utsatt för fuktproblem där den möter husgrunden och vatten kan sugas upp i ändträt. Offerbrädan fungerade genom att skydda den lodräta träpanelen och själv ta smällen av de värsta vattenproblemen. Att byta en offerbräda var ju mycket enklare och billigare än att byta en lång rad av lodrät träpanel som blivit vattenskadad längst ned.
Röda stugor
Man var medveten om att man inte skulle sätta dit träpanelen på ett nybyggt timmerhus utan vänta i uppemot fem år. För att skydda timret under tiden målade man det gärna med någon skyddande färg, och järnockrabaserad rödfärg var vanligen det billigaste alternativet.
Olika stilar
I takt med att träpanel blev vanligare i Sverige ökade också experimentlustan och många olika stilar utforskades. Man kan till exempel se hus från den här perioden som har vågrät panel på nedervåningen och lodrät på övervåningen, och den riktigt modige kunde spika sina paneler diagonalt. Fältindelningar blev populära och man använde sig av lister för att avgränsa olika områden.
Exempel på populära typer av träpanel var pärlspontpanel, fasspontpanel, fjällpanel och panel på förvandring.
Svenskt träpanel på 1900-talet
Under 1900-talet blev träpanelen enklare och den gamla stående panelen vann mark på bekostnad av liggande panel och andra mer ovanliga sätt att placera träpanelen. Från 1930-talet och framåt dominerade en medvetet enkel lodrät locklistpanel.
Liggande panel fortsatte dock vara populär på fritidshus där man ville ha en rustik känsla. Tanken var att den liggande träpanelen skulle ge associationer till gamla timmerstugor.