Linoleumgolven har under en längre tid sets som föråldrade och otrendiga i svenska bostäder, och många linoleumgolv har rensats ut eller täckts över i samband med renoveringar. Nu verkar pendeln emellertid ha börjat svänga och vi kan ana en viss renässans för linoleum som golvmaterial i hemmet i takt med att hemägare har börjat leta efter alternativ som är både naturliga och lättskötta. Linoleumgolv är också slittåliga, värmeisolerande och ljuddämpande. En annan fördel med linoleumgolv är att hela golvet är färgat, inte bara det översta skiktet.
En konkurrent till linoleumgolven är PVC-golven, som precis som linoleumgolv är flexibla och slitagetåliga. En fördel med PVC är att det är mindre lättantändligt än linoleum, men flamskyddet uppnås tyvärr genom att man tillsätter klorbaserade ämnen i PVC:t varav flera är mycket giftiga. Om man bränner PVC frigörs dioxiner.
Grundläggande fakta om linoleummattor
Linoleum framställs av kokt linolja, harts, sågspån, sickativ (torkmedel) och färgpigment. Det går att använda ett slags mjöl av kork istället för sågspån om man så föredrar. Olika mineral kan tillsättas som fyllnadsmaterial. Det är vanligt att linoleumgolv har ett grundskikt av säckväv, kanvas eller liknande.
På trägolv kan linoleumgolv limmas fast med ett lim gjort av rågmjöl, dextrin och varmt vatten. (Dextrin är en omvandlingsprodukt av stärkelse. Dextrin förekommer till exempel i ytterskorpan på bröd.) Om man däremot vill lägga linoleum direkt på betong eller stengolv krävs andra sorters lim.
Linoleummattor är mycket täta, vilket gör att de inte rekommenderas för golv i hus som ska stå ouppvärmda om vintern. Markvärme och fukt som tränger upp underifrån kan orsaka mögel under linoleummattan eftersom fukten inte kan ta sig igenom mattan.
Underhåll av linoleumgolv
Ett linoleumgolv bör inte utsättas för mycket vatten eftersom det kan få mattan att börja ruttna. Till vardags är det bäst att städa torrt, det vill säga med dammsugare eller liknande. De gånger man våttorkar bör man vara sparsam med vattnet.
Basiska rengöringsmedel är inte att rekommendera, vilket innebär att man inte bör använda såpa när man städar linoleumgolv. Även sura rengöringsmedel kan skada linoleumgolvet, så försök hitta ett rengöringsmedel som ligger så nära pH 7 (neutralt pH-värde) som möjligt.
För att göra linoleumgolv mer lättstädat kan man vaxa det. Använd ett mjukt och polerbart vax som du fyller porerna i linoleummattan med. När vaxet har torkat är golvet redo att poleras. Tänk på att för mycket vax gör golvet halt. Obs! Att använda polish istället för vax rekommenderas inte.
Om du har fått en fläck på din linoleummatta som är svår att få bort, använd ättikssprit utblandat med vatten. Om inte heller detta fungerar kan man använda lacknafta på en trasa. Både ättikssprit och lacknafta kommer att skada vaxet. Tvätta rent området med vatten, torka torrt, applicera nytt vax och polera för att återställa efter att fläcken har tagits bort.
Renovera en linoleummatta
Linoleum är slittåliga och har en förmåga att själva läka smårepor, men bara till en viss gräns. En nött linoleummatta måste dock inte per automatik bytas ut, utan man kan testa att slipa ned översta skiktet istället, förutsatt att det är den typ av linoleummatta där mönstret går genom hela mattans tjocklek.
Efter slipningen är det viktigt att applicera nytt vax som får fylla upp porerna i matten. Avsluta med att polera.
Linoleumgolvets historia
Termen linoleum är en sammansättning av lin (som i linolja) och o’leum (det latinska ordet för olja). Linoleum uppfanns av engelsmannen Frederick Walton. I mitten av 1850-talet hade Walton av en händelse råkat lägga märke till hur ett gummiartat och flexibelt skinn hade bildats av linolja som stelnat på en burk oljefärg. Han började fundera på om det inte skulle kunna fungera som ersättning för gummi från Indien.
Rå linolja oxiderar mycket långsamt, så Walton hettade upp linoljan med blyacetat och zinksulfat. Oljan blev till en resinaktig massa, som Walton doppade bitar av billig bomull i. Det ytskikt som bildades skrapades av och kokades med ett lösningsmedel (vanligen bensen) för att få fram en fernissa.
Walton tog patent på sin metod och hade planer på att börja sälja sin produkt till fabriker som tillverkade vaxdukar och liknande, men han upptäckte snart att bomullen lätt föll isär. Dessutom tog det mycket lång tid att få fram tillräckligt med fernissa. Fernissan blev svårsåld och Walton drabbades dessutom av en eldsvåda i sin fabrik.
Walton gav dock inte upp, utan experimenterade fram en bättre metod för att överföra linoljan till bomullen. Han strödde dessutom på sågspån och pulveriserad kork för att göra det hela mindre klibbigt. År 1863 ansökte han om patent för sin nya produkt, som han till en början kallade för Kampticon för att föra tankarna till den redan existerande golvprodukten Kamptulicon. Snart ändrade Walton dock namnet till Linolueum och öppnade The Linoleum Manufacturing Company Ltd i staden Staines-upon-Thames nära London.
Det tog fem år innan fabriken blev lönsam, och det krävdes en stor marknadsföringskampanj för att allmänheten skulle börja välja linoleum framför kamptulicon och vaxduk. Sedan tog försäljning fart ordentligt och redan i slutet av 1860-talet exporterade The Linoleum Manufacturing Company sina produkter både runt om i Europa och till USA. Några år senare öppnade Walton den allra första linoleumfabriken i USA.
Uppfinnaren Frederick Walton utvecklade kontinuerligt sitt sortiment av linoleumprodukter, och skapade bland annat ett golvmaterial där korn av linoleumcement blandades i linoleumsmeten innan den pressades för att skapa vackra mönster.
Linoleumgolvet hade sin mest framgångsrika period från slutet av 1860-talet till början av 1950-talet. De var särskilt populärt i hallar, kök och andra delar av en byggnad som utsattes för mycket slitage. Att råka tappa glas eller porslin på ett linoleumgolv var inte lika illa som att tappa ömtåliga saker på hårda golv, något som ytterligare bidrog till linoleumgolvets inträde i köken.
Det som på engelska kallas för ”battleship linoleum” (linoleum för örlogsskepp) är en sorts extra stark linoleum som togs fram i samarbete med flottan i USA för att användas som golvmaterial i krigsskeppen.
Att linoleum fick ett så stort genomslag innebar paradoxalt nog inte bara fördelar för Walton, utan gjorde också att han förlorade ensamrätten till termen linoleum. Ordet linoleum hade helt enkelt blivit så etablerat att rätten i ett varumärkesmål mot en konkurrent till Walton ansåg det vara ett allmänt ord snarare än ett varumärke.